FantastiskAngelica

Då var det dags för en ny vecka och idag har jag varit på en förskola där jag inte har varit förut. Det är kul att få komma till nya ställen och se hur de jobbar och få nya erfarenheter. Jag trodde att det skulle vara svårt att få timmar men hittills har det löst sig väldigt bra och imorgon ska jag till ytterligare en ny förskola. Just nu känns det väldigt bra att kunna kombinera jobbet på Ur & och Penn med att vikariera på förskolor. På torsdag ska jag vara på Ur & Penn och efter det åker jag och Mattias hem till Enhörna och min familj, längtar så. När jag är hemma ska jag hälsa på en tjejkompis som jag inte har träffat på väldigt länge och som nyss har fått barn, ska bli väldigt roligt.

Helgen som gått har varit väldigt lugn, jobbade i lördags och igår var vi en sväng till Gekås. Efter jobbet i lördags såg jag filmen "Coco-livet före Chanel" och den var så bra.

Nu ska jag krypa ner i soffan och ta det lugnt och sen är det dags för ett pass powerstep. Ha en fortsatt trevlig dag!

Det var ett tag sedan jag skrev och jag ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen. Skolan är nu slut och jag är nu lärare med inriktning mot förskola och förskoleklass. Det är både härligt och lite läskigt att skolan är slut, den har varit en trygghet samtidigt som det också har varit stressande. Nu ska jag bara ta reda på vad jag vill göra och det är inte det enklaste. Förra veckan och veckan innan var jag och vikarierade lite på några förskolor och sen har jag jobbat på Ur & Penn.

Idag har jag varit på ätstörningsenheten och det gick bättre än förra gången. Det går hela tiden upp och ner och det är en ständig kamp mot mina tankar. Jag har fortfarande svårt att acceptera min kropp och hur jag ser ut, jag låter inte mig själv njuta av det god som livet bjuder på utan är hård mot mig själv och straffar mig. Jag tycker att det går bättre och bättre med maten men har en bit kvar och tankarna som måste bli positiva. En stor del åt min vardag går åt till att fundera över hur jag ska gå ner i vikt och hur jag ska få den kropp jag vill ha och detta påverkar tyvärr mitt förhållande med Mattias och familjen. Jag bryter lätt ihop och stänger in mig i mig själv, då kommer tankarna om att jag inte vill leva och när jag har en dålig dag kan jag inte ens prata med min älskade mamma. En del dagar går åt till förnekelse, då har jag ingen ätstörning och att gå på ätstörningsenheten är bara fånigt, det finns de som har det mycket värre. Det syns ju inte på mig att jag har en ätstörning så hur kan jag ha en? Det är mycket som snurrar i mitt huvud.